Sammanfattning:
Jobb 90 timmar på en vecka, i påfrestande levnadssituation.

Utförligt:
Kom hem från Miami på söndagen, och jobbade vanlig dag på måndagen, det vill säga 8am-6.30pm. Båda föräldrarna hemma hela dagen, kändes lite onödigt att de behövde en au pair då. När jag var ledig åkte jag och Simon och mötte upp en massa au pairer på the Cheesecake Factory, goodbye-middag för Jessica och Alisa. Trevligt folk där :) Efteråt skulle vi gå och se en film, tjejerna ville såklart se den nya Twilightfilmen, Eclipse, men enligt mig kan hela den här vampyrhysterin ta sig i r****, är så trött på alla bleka, wannabe-coola blodsugare - de är minst lika irriterande som de vanliga små blodsugarna, mygg! Usch. Nej, så vi gick och såg komedin Grown Ups istället. Himla kul, och bra skådisar. Sista gången jag såg Christina, så det var lite sorligt... Hon är en sån himla skön tjej! Inget drama, och med fötterna på jorden och alltid med på roliga saker. :)

Cheesecake Factory.

Okej, det är bäst att jag ber om ursäkt redan nu, för nu kommer jag att gnälla som ett litet barn.
 Aspen, Colorado
Tisdag morgon, upp klockan 5 och klä på tvillingarna och ge dem frukost och iväg i bilen mot flygplatsen. Första planet till Denver, CO. Inga problem, satt med Kate, och hon lekte med en bilderbok och kollade på en film, så det var lätt. I Denver fick vi vänta 2 timmar, sedan på det nya lilla lilla planet, och då fungerade inte ACn och lite andra grejer, så vi fick sitta på planet en timme innan vi kunde lyfta. Framme i Aspen, CO. Hyrbil till huset där min värdmammas farbror och faster bor. Middagsdags, och då ville alla sitta ute för att det var fint väder, men tvillingarna kunde ju inte sitta i solen, så de fick sitta i dörrkarmen, och så fick jag mata dem medan alla andra åt. Och då hade jag inte ätit något sedan en liten yoghurt på Denvers flygplats. Så alla åt och jag hade tvillingarna, sedan ville de äta efterrätt ute på gräset och då hade jag ju tvillingarna med. Efteråt fick jag gå och äta resterna. Hurra. Tvillingarna somnade 7.30pm, då hade jag jobbat 14 timmar. Min värdpappa är kvar i San Diego för sitt jobb, och ska komma på torsdagkvällen. Min värdmamma sover på mellanvåningen ensam i ett stort rum, jag, däremot, sover nere i källaren i samma rum som Kate och Blake. Va fan? Är det mina barn, kanske? Nej. Är jag mamman? Nej. Men tydligen så är det för "jobbigt" och "uttröttande" för henne att sova i samma rum som sina egna barn. Och givetvis vaknar Blake upp mitt i natten och skriker efter mamma, mamma, mamma. Hurra.

Onsdag. Jobb 8am-8pm. I huset bor för tillfället: Ron och Vicky, min värdmammas farbror och faster. Josh, Jen, deras 6månaderstvillingar Sarah och Justin och deras nanny Gloria. Två städerskor/kockar. Min värdmamma Valerie, jag och tvillingarna Kate och Blake. Plus en liten chihuahua. Här är huset:

På onsdagmorgonen åkte jag, Valerie och tvillingarna in till Aspen och gick runt lite och lekte i en lekpark och mötte sedan upp Vicky för lunch, och jag fick vänta en timme på min quesadilla, så jag hann inte äta den, utan fick ta den i en doggy bag. Tillbaka till huset och tvillingarna skulle ha sin nap. Efteråt lekte vi bara ute på bakgården, som man ser på bilden av huset här. Ständig uppsyn på tvillingarna krävs, för de ville inget hellre än att leka med vattenfallet och den lilla dammen som fanns där. :P

Torsdag, jobb 9.30am-8pm. Skulle ha fått lite sovmorgon, men när jag var på väg att somna om (efter att ha tagit upp tvillingarna och Valerie tagit dem) så kom de givetvis tillbaka in i rummet och behövde något. Så höll jag på att somna om igen, och givetvis kom någon annan in i rummet och behövde något annat. Så snällt då. Lekte ute på bakgården med tvillingarna, gav dem lunch, stoppade ner för deras nap. När de vaknade gav jag dem snack, lekte lite, sedan middag, lekte lite, på med pyjamas, borsta tänder och läggdags.
Jen, mamman till de andra tvillingarna, är så irriterande! Snäll, men irriterande. När jag skulle ge tvillingarna mat så kom hon och öste på äppelmos som hon hade gjort till dem. Det var väl okej, men sedan ville Kate ha mer trots att hon nästan inte ätit något av det, och jag sa "Nej Kate, du måste äta upp det du redan har på tallriken först" men då skuttar Jen fram och slevar upp massa mer äppelmos och kvittrar och säger "Varsågod sötnos". Tack för att du underminerar mig. Snällt. Sedan ville hon ge dem kex medan de åt, men jag sade att de måste vänta tills efter maten, och bad henne att inte visa dem kexen eller prata om dem, för då vill de såklart äta kexen på en gång. Vad gör då inte Jen? Hon håller upp dem framför Kate och Blake och säger "De här kan ni få när ni har ätit färdigt".  Vad tror ni händer då? Jo, de vill såklart inte ha maten längre, utan de förbannade kexen. Hurra. Tack, Jen.
Det som är så irriterande med att vara här i Colorado är att jag jobbar så mycket, plus att när jag inte jobbar så är jag fast i huset - ingen bil och det tar 45min att gå till Aspen. När jag var ledig efter att tvillingarna gått och lagt sig gick jag bara en snabb liten runda utanför huset. Måste bara slippa iväg därifrån! Allt är så påfrestande, och jag behandlas verkligen som en anställd, inte som en familjemedlem, och då måste jag ju bara ringa till Simon och gråta lite. Suck. Men det var väldigt fint ute på kvällen när solen var på väg ned.

Jag bestämde mig för att fullfölja midsommartraditionen här, lite i efterskott. Hade in 7 gärdsgårdar dock, men 7 blommor kunde jag i alla fall hitta :)

Sju blommor att lägga under kudden, för att sedan drömma om mannen jag en dag skall gifta mig med. Hihi. Så söt tradition. :)


Fredagmorgon (jobb 7.40am-8.40pm = 13h) och jag bestämde mig för att knalla in till Aspen med tvillingarna. Nu är båda mina värdföräldrar här och de går på en konferens som är ganska känd i Aspen, som handlar om allt från politik till barn till mode. I alla fall, de sa att det borde ta 20 minuter att gå in till Aspen, max 30, men icke. 60 minuter senare är vi äntligen framme i Aspen. Gick till lekplatsen och hade en liten picknick och sprang runt och lekte lite och tittade på hundarna som sprang runt där, tyckte Kate och Blake var väldigt intressant. :)
 

Så var det bara att knalla tillbaka, 60 minuter. Solen sken och det var riktigt varmt och skönt. Tyvärr hade jag inte tänkte på det tillräckligt mycket, så stackars Blakes ben blev helt röda, som en liten kräfta! Byxorna gled upp när han satt i vagnen, och där hade jag inte tänkt på att smörja in solkräm. :/ Stackarn. Förresten, när jag skulle ut från huset på morgonen så fick jag en hög arga arbetare på mig, för då hade jag klampat omkring i deras nylagda asfalt. :S Men man hade sagt till mig att det var okej att gå där, bara inte köra bil. Men men, det  var tydligen inte så farligt som gubbarna fick det att verka. :P Just det, gick nästan fel väg till Aspen också, kom in på en golfbana och en kvinna kom och frågade om jag visste hur farligt det var att gå där och att det var förbjudet. :P Oops.
Åkte in till institutet där de hade konferenserna efter tvillinganas nap. Varje kväll i Aspen, förutom den första och den sista, så gick de ut och åt middag, och jag stannade med tvillingarna. Så på det viset blev det en massa jobb.

Lulu, lilla vovven som också bodde där.


På lördagen jobbade jag 7.30am-9.30pm, 14h. På eftermiddagen tog vi en liten vandringstur på en knapp timme. Väldigt vackert. Colorado är nog den delstaten som påminner mig mest om Sverige, faktiskt. Liknanade blommor och träd och natur. :) Trevligt med en liten touch av Sverige! :D



På söndagen, efter tvillingarnas nap, åkte vi in till institutet och satt utanför en stor, öppen konserthall, och lyssnade på orkestermusik i världsklass, väldigt vackert. Middag hemma senare, och sedan iväg mot flygplatsen. Jobbade som vanligt, 7.30am och så skulle vi vara hemma vid 11 eller 11.30pm i San Diego, men då vart ju planet från Denver, CO, försenat 3 timmar, så efter en snabb rusch runt flygplatsen i jakt på ett annat flygbolag som flög till San Diego, fick vi nöja oss med lite mat på en bistro på flygplatsen, och sedan underhållning för tvillingarna i form av Curious George (Nicke Nyfiken) på den bärbara DVDn. Hemma i San Diego runt 1 - 1.30am. Bara 18h jobb i dag. Hurra :)

Måndag - 10.5h
Tisdag - 14h
Onsdag - 12h
Torsdag - 10.5h
Fredag - 13h
Lördag - 14h
Söndag - ca 18h, men restid vet jag inte om det riktigt räknas, så kanske snarare 14h
Summa: 88 timmar (när jag räknar med 14h på söndagen)

På måndagen tog jag ledigt till 2 och åkte till downtown San Diego med Simon! :D :D :D Äntligen.

Harbour

Hihi, det var på tiden :)

Sådärja, nu var den veckan avklarad. Och jag har fått gnälla av mig lite, tack så mycket. :P Nog med gnäll för ett tag nu tycker jag :)
 
Nästa blogg blir om ett houseparty, beach-häng och hur vi tog fram vårt inre barn och hade hur kul som helst på en vattenpark i San Diego :D

Förresten, nu sitter jag och väntar nervöst (för att underdriva lite) på besked från Danmark om jag kommer in på universiteten där! :S :S :S Pappa ska ringa mig så snart brevet dyker upp på posten! Waaaah! Håll alla tummar ni har!

Pusspuss :) ♥

- Wiikenfors